En lättnad att säsongen är över

Jag hade inga förväntningar inför helgens race. Jag hade bara en önskan att vi skulle ha en problemfri helg och kunna fokusera på vår speed.

Fredagens träningar kändes bra. Jag var femma och sexa i de båda passen och vi hade en bra bas att bygga på inför lördagen.

På fredagskvällen upptäcktes ett fel, eller ett missförstånd i bilens setup. I en sport där hundradelar är allt, måste man ha full koll på varenda millimeter av bilen. I det här fallet skiljde det hela 10mm. Det är förbannat surt att vi hittade det först till finalen. Att vi har lagt en hel säsong. Sen är det givetvis ingen garanti att det hade räddat vår säsong, men det är antagligen någonting som har kostat oss dyrbar tid.

Hur som helst, strax innan midnatt hade jag ett snack med min ingenjör och vi bestämde oss för att bygga om bilen inför kvalet och ta en chansning.

Bilen var extremt annorlunda under kvalet. Inte dålig – men annorlunda… Vi hade lite missflyt då jag var ute med nya däck när det blev rödflagg. Jag satte sedan min snabbaste tid på det absolut sista varvet. Jag var endast nia, 0,3s från pole position – dock med min snabbaste tid för helgen.

Vi behöll inställningarna inför racet. Jag gjorde en bra start och passerade både Göransson och Mangs i kurva två. Sedan startade jakten på Robert Dahlgren. Bilen kändes bra och jag åkte betydligt snabbare än Dahlgren. På sjunde varvet slutade dock bilen att växla ner och jag låg kvar på treans växel. Det var bara att gå in i depån och bryta säsongens sista race med ett växellådshaveri.

Det kändes givetvis tråkigt med tanke på att vi hade bra tempo och bra känsla i bilen. Samtidigt var jag inte ett dugg förvånad. Det speglade årets säsong på ett strålande vis.

För min del har årets racingsäsong varit den tuffaste sedan 2003. Normalt sett är racingen något jag älskar. Racingen är min bubbla och frizon som har gett mig extra energi. I år har det dock dränerat mig på energi – helg efter helg.

Det känns skönt att säsongen är över. Nu ska jag bygga upp energiförrådet igen, låta adrenalinet gå ur och smälta 2012 i lugn och ro. Jag kommer inte ta några förhastade beslut om 2013.

Stort grattis till min gamla teamkompis Fredrik Ekblom! Du var tveklöst bäst i år! Och Polestar som team – likaså! Grattis!

Hörs under hösten vänner,
RR

Nyhetsarkiv